Jag har gjort en liten barnlampa. Roligt och pilligt. Glittrigt ska det vara. Kitch.

Om du vill ha en till ditt barn eller barnbarn tveka inte att höra av dig.

Man riskerar ju att bli lite glad och stollig när man tittar på den.

Vad gjorde vi utan vatten?

Ingenting - vi skulle inte ens existera.

Och vi här i Sverige har ju sån tur att vi har världens godaste vatten.

Vackert är det också.

Här har du vattenstrålen.

En klänning till.

Kunde inte bestämma mig för vilket tyg jag skulle ta, så jag tog båda.

Det finns så mycket jag skulle vilja göra. Så i nästa liv ska jag bli bland annat bibliotekarie. Jag har alltid älskat böcker och jag älskar även ljudet av boken när man t ex vänder på den för att scanna koden på biblioteket, eller ljudet när man lägger böckerna ovanpå varandra.

Därefter ska jag ha en tygaffär. Älskar tyger, speciellt barntyger. Blir så glad av de roliga mönstren och färgglada färgerna.

Det är en härlig känsla att ta tag i en tygrulle, rulla ut så mycket man önskar och sen ta fram saxen. Och är det då ett bra tyg kan man endast göra ett litet snitt med saxen och sen dra tyget och det blir alldeles trådrakt. MMmmm.

Sen tror jag också att jag ska utbilda mig till fotograf och ta fantastiska bilder som jag kan ha roliga utställningar med sen.

Med tanke på att jag har haft en hel del olika yrken i detta liv, så tror jag inte att det blir några som helst problem att hinna med de här tre i nästa.

Vad tror du???

Vad vill du göra???

Du kan väl skriva en kommentar. 

I somras fick vi se något roligt. En skata retades rejält med Enzo.

Lite av det lyckades jag fånga på film. Fågeln vet verkligen vad den gör.

Undrar var designerna hämtar sin inspiration?

Jag får en mängd inspiration när jag går i skogen.

Där finns ju egentligen hur mycket design och mönster som helst.

Bara kolla in denna bild.

Får man vara impad av sitt barnbarn?

Varning!!!!

Nu kommer lite "barnskryt"...

När lilltjejen var här sist så hade hon middagen över hela sig. Så det var bara att tappa upp ett bad och stoppa ner henne i det.

Och döm om min förvåning när hon tog tvålen. Tvålade in båda händerna och tog sen ena handen och tvättade sina armar. Hon är bara 1½ år gammal. Jag blev riktigt impad.

Sen när hon ansåg att hon tvättat sig klart började hon leka och jag kunde tvätta hennes hår och övrig kropp utan ett knyst om att det rann i ansiktet eller något.

Vi kramas alldeles för lite här i världen.

Så jag skickar en liten uppmaning idag. Krama någon du inte brukar krama.

Till och med träden kramas. Dessa två träd kramas så länge de lever. Är det trädkärlek måntro...